dagen då felicia skulle leka einstein.
på väg hem från beachpartyt så väntade vi då på bussen i 30-40 minuter i regnet.
felicia tyckte att vi skulle hoppa av vid st mattihas kyrkan men det tyckte inte jag,
men efter som att jag hittills bara har kommit med dåliga idéer så fick inte jag vara med och bestämma.
så vi gick av vid kyrkan.
men vägen som hon tydligen inte visste var den gick delade på sig så vi tog upp min ef karta (som nu är helt söndrig av regnet), och tog den vänstra.
men det var fel märkte vi för den slutade aldrig, så vi gick till buss hållplatsen där vi gick av men bussarna gick inte längere.
hennes mobil är sönder men hon har pengar och min funkar men jag har inga pengar så vi bytte sim kort.
men min mobil dog efter 3 sek för den hade inget batteri.
naomi- men vad betyder det här då?
felicia- att vi inte kan komma hem
dom hade fest i kyrkan för det var deras 150 års jubileum, så vi ställde oss utanför och sen gick vi in för att fråga efter den telefon.
och allt verkligen stannade upp, alla kollade på oss, orkestern slutade spela,
så vi förklarade för en gammal gubbe hur det låg till och vi fick låna hans telefon och ringde min värdfamilj.
men dom hade tagit ett glas vin så dom kunnde inte komma och hämta oss, och felicia hade inte nummret till sin värdfamilj.
så vi frågade efter data till nummerupplysningen men dom hade bara en telefonkatalog som dom inte stog med i.
så tillslut så ritade en tant (joo, hela församligen var engagerad) en liten karta till oss som vi gick efter.
felicia orkade inte gå så hon gick några hundra meter bakom mig och jag gick där i regnet, hostade nästan ut mina lungor och var lite halvt sur på felicia.
men efter 15-20 minuters promenad så kom jag hem iallafall,
italienarna som jag bor med var på rummet helt torra och rena och hade kommit hem för 10 minutersen med buss.
och när min värdfamilj sa ursäkta för att dom inte kunnde komma och hämta oss så svarade jag lite checkt att det var okej,
som att inget särskilt hade hänt.
hahah xD
det var inte det minsta roligt då, men helt sjukt när jag tänker på det
felicia tyckte att vi skulle hoppa av vid st mattihas kyrkan men det tyckte inte jag,
men efter som att jag hittills bara har kommit med dåliga idéer så fick inte jag vara med och bestämma.
så vi gick av vid kyrkan.
men vägen som hon tydligen inte visste var den gick delade på sig så vi tog upp min ef karta (som nu är helt söndrig av regnet), och tog den vänstra.
men det var fel märkte vi för den slutade aldrig, så vi gick till buss hållplatsen där vi gick av men bussarna gick inte längere.
hennes mobil är sönder men hon har pengar och min funkar men jag har inga pengar så vi bytte sim kort.
men min mobil dog efter 3 sek för den hade inget batteri.
naomi- men vad betyder det här då?
felicia- att vi inte kan komma hem
dom hade fest i kyrkan för det var deras 150 års jubileum, så vi ställde oss utanför och sen gick vi in för att fråga efter den telefon.
och allt verkligen stannade upp, alla kollade på oss, orkestern slutade spela,
så vi förklarade för en gammal gubbe hur det låg till och vi fick låna hans telefon och ringde min värdfamilj.
men dom hade tagit ett glas vin så dom kunnde inte komma och hämta oss, och felicia hade inte nummret till sin värdfamilj.
så vi frågade efter data till nummerupplysningen men dom hade bara en telefonkatalog som dom inte stog med i.
så tillslut så ritade en tant (joo, hela församligen var engagerad) en liten karta till oss som vi gick efter.
felicia orkade inte gå så hon gick några hundra meter bakom mig och jag gick där i regnet, hostade nästan ut mina lungor och var lite halvt sur på felicia.
men efter 15-20 minuters promenad så kom jag hem iallafall,
italienarna som jag bor med var på rummet helt torra och rena och hade kommit hem för 10 minutersen med buss.
och när min värdfamilj sa ursäkta för att dom inte kunnde komma och hämta oss så svarade jag lite checkt att det var okej,
som att inget särskilt hade hänt.
hahah xD
det var inte det minsta roligt då, men helt sjukt när jag tänker på det
Kommentarer
Trackback
