...

but you sure looks lika a star to me

första dagen kvällen när jag kom hit så var allt väldigt överväldigande. jag visste knappt vad jag gjorde, hade varit uppe i över 26 timmar och internet eller telefonen funkade inte. den här sortens resa är väldigt annorlunda mot de andra och jag funderade på vad jag egentligen gjorde, allt var så nytt och jag hade verkligen ingen att prata med...

i alla fall, stjärnor är väldigt speciella för mig. av många olika anledningar. men en anledning är att oavsett vart du befinner dig i världen så kan du kolla upp på stjärnorna och du vet att det är samma värld. att allt kommer gå bra på något sätt. det får mig att känna mig trygg i alla fall. grejen är att i new york så kan man inte riktigt se stjärnorna om det inte är en väldigt klar natt. jag tänkte verkligen på det när jag gick in till huset där jag skulle bo - att det inte fann några stjärnor. och efter som att jag alltid ska göra allting till att det har en mening och ofta är ganska känslosam av mig så kännde jag mig lite illa till mods så där.
en timme senare när jag har packat upp lite och är så himmla trött men endå inte kan sova så går jag i alla fall och lägger mig. och ser det här på madrassen ovanför mig.



och efter som att jag alltid ska få allting till att det ha en mening så gjorde jag det. och allt gick faktiskt hur bra som helst ;)