...

jag klarar inte av att vara ensam nu för tiden.jag är bara inne i en sån period, det skrämmer mig att vara ensam.kanske för att jag har varit ensam så mycket och för att jag är så oerhört rädd för att bli ensam igen. helt jävla ensam. det skrämmer livet ur mig att bli lämnad. och det som skrämmer mig ännu mer är kännslan av att jag aldrig räcker till, för då kommer jag ju sitta där ensam tillsut, eller?

just nu vill jag inte vara ensam, och ibland så känner jag mig till och med ensam med folk. men tillsammans är men endå mindre ensam. ikväll så känns det extra mycket att jag inte vill vara ensam, för ikväll är jag just det. för första kvällen på 6 veckor så är jag helt ensam i ett stort hus. och jag känner mig nervös,orolig och samtidigt lite mesig. förut så kunnde jag älska att bara vara helt själv en kväll. inte behöva säga eller bevisa något. men inte ikväll.

för tänk om jag alltid kommer vara ensam.
tänk om dom inte kommer tillbaks?
tänk om dom aldrig var här?